Detta är en artikel hämtad ur Rosensällskapet i Skånes medlemstidning "Nyponet" nr 2 2008 © Författaren

item3a
item3a

Ulrika Carlson-Nilsson är biolog och har doktorerat 2002 på rosor. Arbetar på SLU. Ulrika har varit medlem i sällskapet sedan starten -93, ingår i styrelsen och har skrivit ett stort antal artiklar i Nyponet.

Ulrika Carlson-Nilsson:

 
En strandtomat för kallt klimat
Del 2

I några nummer av Nyponet har Ulrika utifrån Carl Peter Thunbergs resa till bland annat Japan beskrivit hans insats för Linné och botaniken. Ett av hans fynd i Japan – vresrosen – (Rosa rugosa Thunb.) har gett upphov till många av de rosor som vi idag finner i våra trädgårdar. (Gå till del 1)

I USA användes vresrosen tillsammans med de nordamerikanska vildarterna R. acicularis och R. arkansana. Dessa tre nyckelarter, tillsammans med europeiska vildarter som redan användes i förädlingen påverkade Wilhelm Kordes arbete i hög grad i Tyskland och även Griffith J. Buck i Iowa, USA. Samma arter ingår även i Explorer och Parklandserierna i Kanada.
I en amerikansk artikel från Arnold Arboretum, Harvard University, Bulletin of popular information, 1932, kan man läsa om ett stort antal intressanta rugo sa hybrider som tagits fram. Vresrosen hade korsats med till exempel R. arvensis, R. chinensis, R. odorata, R. bourboniana, R. palustris, R. blanda, R. carolina, R. roxburghii, R. multiflora och R. wichurana. Man beskriver hur influenserna från vresrosen är stark i de utplanterade hybriderna till exempel i form av blanka blad, stora blommor och kraftigt växtsätt. Även negativa egenskaper påpekas som svaga blomstjälkar och ett något ”ogräsartat” växtsätt. Slutsatsen är ändå att flera av hybriderna skulle kunna vara användbara vid fortsätt förädlingsarbete för att ta fram härdiga sorter. I listan över hybriderna känns namn som ’Sir Thomas Lipton’, ’Blanc Double de Coubert’ och ’F.J. Grootendorst’ igen.
Även sorten ’Max Graf’ beskrivs i samma artikel. Denna sort är en korsning från USA mellan R. rugosa och R. wichurana. ’Max Graf’ är steril men William Kordes lyckades från en planta av ’Max Graf’ få två fröplantor, troligtvis genom självbefruktning, varav en överlevde första vintern. Denna fröplanta fick namnet R. x kordesii. Denna enda fröplanta utgjorde starten för den kända Kordesii serien där bland annat sorten ’Flammentanz’ ingår.
Enligt förädlaren D. Rieksta i Lettland är huvudkriteriet för rosor som skall passa i vårt nordliga klimat god vinterhärdighet, hög resistens mot svampsjukdomar och bra kvalitet på blommorna under blöta och svala somrar och höstar. I viss mån uppfyller vresrosen dessa krav. I sitt förädlingsarbete har därför Rieksta använt R. rugosa i sina korsningar och tagit fram tolv sorter som inte behöver vintertäckas, har remonterande blomning och förekommer i ett antal olika kulörer från vitt till mörk purpur.
I Ungern verkade förädlaren R. Geschwind som även han arbetade en hel del med vresrosor i sina korsningar. Sorter han tog fram är den rent vita ’Schneelicht’ och den ovanligt purpurfärgade klätterrosen ’Himmelsauge’.
Mer kända för oss är kanske de kanadensiska sorterna som har R. rugosa i sin stamtavla. År 1900 gjordes en korsning mellan en rugosa hybrid och R. foetida ’Persiana’ som resulterade i den härdiga engångsblommande gula ’Agnes’. Sextio år senare när F. Svejda fortsatte förädlingsarbetet kom ”Explorer rosorna” där flera av sorterna är antingen enkla eller mer komplexa rugosa hybrider. Exempel vi känner igen är ’Jens Munk’, ’Henry Hudson’ och ’David Thompson’. En del av sorterna har fått vresros blod i sig via den ovan nämnda R.x kordesii. I ett annat kanadensiskt förädlingprogram har R. rugosa använts t. ex. för att ta fram ’Therese Bugnet’. Troligtvis är Kanada det land i världen som under de senaste årtiondena tagit fram flest framgångsrika rugosa hybrider.
Även i Balsgårdsrosorna ingår vresrosen. Den kanadensiska föräldern L83 som i sin stamtavla har R. x kordesii, och därigenom även R. rugosa, användes som förälder till både ’Anna’, ’Balder’, ’Freja’ och ’Irma’.
Inte att förglömma är den utpräglade vresrossorten ’Moje Hammarberg’ som faktiskt också har svenskt ursprung. Det rör sig här troligtvis om en mutation av sorten ’Hansa’ (framtagen iHolland).
 
Har framtiden för sig
Många fler sorter skulle kunna nämnas och vi kommer säkerligen att kunna ta del av flera nya sorter från olika förädlare runt om i världen även framöver. Inom vresros-gruppen finns något för alla smaker. Blommor i de flesta färgställningar, remonterande eller icke-remonterande, enkla eller fyllda. Gemensamt är deras ofta exceptionella härdighet och fantastiska doft och minimala skötselbehov. Ger man sig bara tid att leta bland de olika sorter som finns ser man snart att vresrosor är allt annat än tråkiga ”rondellrosor”.
Invaderande alien
Kanske lite opsykologiskt efter alla lovord över vresrosen men det kan kanske vara på sin plats att även upplysa något om artens mer negativa biverkningar.
Flera av vresrosens positiva egenskaper har bidragit till att göra arten till ett verkligt plågoris när den får chansen. Genom dess härdighet och förmåga att anpassa sig till olika klimat- och växtförhållanden är den en mästare på att snabbt naturalisera sig där den planteras. Alla som haft en äkta vresros i trädgården vet att den är svårslagen när det gäller att producera rotskott.
En beskrivning från en tidskrift i USA (1932) kunde lika väl vara tagen från Sverige; ”No, exotic rose has made itself more at home in New England than the Asiatic species, Rosa rugosa. From the Bay of Fondy to Long Island Sound it is found growing spontaneously on sandy beaches quite as though it were a native American species”. I Maine, USA, går vresrosen under namnet ”wild beach rose”. Visst kan även vi lätt tro att vresrosen är en inhemsk art som alltid har funnits i vårt land? Tänk bara på hur det ser ut längs vissa av våra kuster. Skånska västkusten vid Mellbystrand/Skummeslöv är bara ett exempel.
De första uppgifterna om att arten naturaliserats är från Tyskland 1845 och Danmark 1875. I Sverige gjordes den första observationen 1918. Från nordöstra USA har även rapporterats att man nu funnit spontana hybrider mellan R. Rugosa och den inhemska R. blanda som ursprungligen vuxit längs den amerikanska kusten.
Forskningsprojekt pågår nu framför allt i Holland, Danmark och USA för att komma tillrätta med problemet att vresrosen konkurrerar ut den ursprungliga vegetationen. En holländsk studie visar att sammansättnignen av grundämnen i jorden ändras vid en ”vresros invasion”. En förhöjd halt av magnesium och zink kunde konstateras där marken invaderats. Även mängden koppar, mangan och kväve ökade men i mindre omfattning. År 2006 hölls i Köpenhamn en två dagars konferens enbart kring problemen med R. rugosa. Som så många gånger i liknande fall med djur och växtarter som introduceras i ”främmande” miljöer verkar det som om vresrosen har fler naturliga fiender i sina ursprungsländer och även mer konkurrens från inhemska växtarter som saknas här. En forskare från Lunds Universitet som var involverad i konferensen publicerade samma år en fyrtio sidor lång review artikel kring hur man med hjälp av biologisk kontroll ska kunna bekämpa vresrosen.
item2

Ulrika Carlson-Nilsson

item1
item4
item5
item6

Från vänster:
'Anna', 'Balder', 'Irma',
'Freja'