Detta är en artikel hämtad ur Rosensällskapet i Skånes medlemstidning "Nyponet" nr 1 2008 © Författaren

item3a
item3a

Ulrika Carlson-Nilsson är biolog och har doktorerat 2002 på rosor. Arbetar på SLU. Ulrika har varit medlem i sällskapet sedan starten -93, ingår i styrelsen och har skrivit ett stort antal artiklar i Nyponet.

Ulrika Carlson-Nilsson:

 

En strandtomat för kallt klimat
 
Del 1
 

I en tidigare artikel i Nyponet beskrev Ulika Carlson-Nilsson Carl Peter Thunbergs resa till bland annat Japan. En närmare presentation av en av de flera hundra växtarter han hittade på denna resa, nämligen vresrosen (Rosa rugosa Thunb.), utlovades.

Japansk ros från Kina
Vresrosen kallas på engelska bland annat ”Japanese rose” men trots detta tros arten ha sitt ursprung på kinesiska fastlandet så långt norrut som Manchuriet eller till och med upp i Sibirien. Den exporterades troligtvis till Japan någon gång före 900-talet e.Kr. Det är känt att en sort med fyllda blommor var i kultur i Kina och Japan åtminstone sedan den tiden. Även i Korea har den funnits sedan mycket lång tid tillbaka. Thunberg fann den i Japan någon gång mellan 1775 och 1776 och beskrev den senare (1784) i sin Flora Japonica.
 
Inte bara vacker
I ursprungsområdena odlas den i dag för sitt prydnadsvärde och det finns ett stort antal sorter. Blommorna används där även för destillation av olja och tillverkning av godis och vin. Te görs av de torkade kronbladen och blomknopparna används i medicinskt syfte. På grund av artens stora, köttiga, röda nypon går vresrosen i Japan även under namnet strandtomat. Nyponen innehåller mycket antioxidanter (karotenoider, flavonoider) som stärker i m mu n f ör s v a re t och ”motverkar” cellers åldrande. De innehåller även mycket C-vitamin (270 mg/100 g, rek. dagsintag är 60 mg). I Korea har rötter av R. rugosa traditionellt använts för att behandla en viss typ av diabetes, värk och kroniska inflammatoriska sjukdomar. Flera vetenskapliga artiklar publicerade under 2000-talet bekräftar att nyttiga ämnen finns i såväl blomblad som nypon och rötter.
 
Ingen direkt succé
Efter Thunberg hade beskrivit R. rugosa i Flora Japonica marknadsfördes plantor först i England 1796 men det blev ingen direkt succé. Européernas första respons var kritik mot rosens grovhet, enorma växtkraft och brist på elegans. Jag måste nog erkänna att det fanns en tid då jag var beredd att hålla med. Innan jag lärt känna vresrosen och alla dess olika spännande sorter genom mitt arbete som växtförädlare, var den för mig en riktigt tråkig ”motorvägs-ros” eller ”rondell- ros”. Vresrosens positiva egenskaper i form
av stark motståndskraft mot diverse sjukdomar, utmärkt härdighet och fantastisk väldoft kanske man inte tänkte på i första hand. Ingen uppmärksammade tydligen inte heller vresrosornas remonterande förmåga. För arter är detta en relativt ovanlig egenskap. Kanske kan man skylla den uteblivna direkta succén på att rosen först introducerades i just England, ett land med milt klimat där man inte behövde bry sig så mycket om faktorer som härdighet. Kanske var inte heller tidpunkten den rätta, en annan typ av rosor var på modet just då.
 
Källa till härdighet
Så sakteliga började människor dock få upp ögonen för vresrosen. Förädlarna i Europa och Nordamerika började se möjligheterna att överföra de positiva egenskaperna genom korsningsarbete. År 1820 gjordes de första korsningarna med R. rugosa men det var först efter 1845 som arten blev vanligt förekommande i Europa. I slutet av 1800-talet/början av 1900-talet fick man verkligen upp ögonen för vresrosens stora värde inom växtförädlingen. Framför allt insåg man ett arten gav en möjlighet att skapa rosor lämpade för kallt klimat och många nya spännande sorter togs fram under denna tid. Det visade sig också att den var mycket tacksam att använda i korsningsarbetet då den oftast gav en stor mängd frön. Viss förädling pågick i England men den första stora vågen med rugosaförädling skedde i länder som USA, Kanada, Frankrike och Tyskland. I Frankrike tog exempelvis Cochet-Cochet fram ’Blanc Double de Coubert’ 1892 och ’Conrad Ferdinand Meyer’ lanserades av Müller 1899. De första rugosa-plantorna kom till USA 1872 och då inte från Europa utan direkt från Asien. Förädlare i USA och Kanada var exempelvis Carmen, Van Fleet, Budd och senare Skinner, Saunders och Hansen. De tidiga entusiasterna i USA och Kanada korsade vresrosen med rosor inom flera olika rosgrupper. Tyvärr har flera av dessa intressanta korsningar gått förlorade och finns i dag inte att få tag på i handeln trots sina goda egenskaper.
 
Länk till "En strandtomat för kallt klimat" del 2
item2

Ulrika Carlson-Nilsson

item4

Rosa rugosa, Vresros

item6

’Conrad Ferdinand Meyer’