Detta är en artikel hämtad ur Rosensällskapet i Skånes medlemstidning "Nyponet" nr 2 2004 © Författaren

item3a
item3a

.Hasse Vesterberg, medlem sedan starten i Rosensällskapet i Skåne och tidningen Nyponets kåsör.

Sommarsticklingar – tips och råd

Kåseri Av Hasse Vesterberg

VÅREN ÄR EN SPÄNNANDE TID i rosengården. Först hyser man en viss ängslan – hur ser det ut, vinterskador, har kaninerna ätit sig mätta osv. Sen, när man accepterat eländet, spirar en nyfiken förväntan – det knoppas ju trots allt, sticklingarna av Dr Jackson och Chevy Chase blommar kanske redan i år. Då går det inte bara att hålla emot, man blir på gott humör och då brukar man alltid hitta något oväntat roligt. I år är det fröplantorna som överraskar, Semi-plenans bortglömda telningar har klarat vintern, och så skolade jag om ung 100 små agrestisar från den utrotningshotade busken i Österslöv. Det blir nog sommar i år också!

Sommaren är en spännande tid i rosengården. Jag hoppar gärna över allt arbete och fantiserar om lustfyllda övningar i stället, förökning t ex. Nu på min ålders höst rör det sig mest om sticklingar. Den vanligaste frågan handlar om när man tar sticklingar. Svaret är mycket enkelt, givetvis när ingen ser det.

Skämt åsido – jag vet inte. På våren när jag klippt rosorna brukar jag lägga klippet i en stor hög och täcka med jord. Och mycket riktigt – framåt sommaren dyker det upp en och annan glad krabat som berättar att den mår förträffligt men att den inte vet vad den heter, det var ju inga namnlappar på klippet. Däremot har mer organiserade försök att rota vårsticklingar hittills nästan alltid misslyckats.

Sommarsticklingar rotar sig i regel mycket lättare. Man behöver ett miniväxthus där man kan hålla 100 % fukt, jag använder som standard en 3 l roskruka och en böjd ståltråd som håller upp en 3 l plastpåse. Om det går brukar jag ta sticklingar med klack, 10 – 20 cm höga. Var inte rädd för att sätta för tätt, mellan 4 och 10 stycken per kruka brukar det bli.

Det finns många recept på sticklingjord, på Balsgård har man gjort försök med olika substrat för klematissticklingar. Bäst var ren perlit, därnäst perlit blandad med sand och sen perlit med torv – det är med andra ord nästan bara luft som är det bästa. Jag gör som Kajsa Warg, i Göingebygden blir det skogsförna från granskog – alltså mest halvt förmultnade barr, luftigt och grovt så att rötterna måste grena ut sig.

Lätta sorter är ättlingar av multiflora, arvensis och olika honungsrosor – man får i regel rötter på mer än 50%. Glöm för all del inte samplanteringsväxterna, klematis t ex rotar sig också lätt. Ta bort ena bladparet och sätt sticklingen i 45 grader så kommer det andra bladet i luften. Be-tydligt svårare är t ex pimpineller – prova med Finlands vita ros och berätta sen hur ni lyckades!

Hösten är också en spännande tid i rosengården, men vi hoppas väl alla att den dröjer väldigt länge just i år.