Detta är en artikel hämtad ur Rosensällskapet i Skånes medlemstidning "Nyponet" nr 3 2008 © Författaren

item3a
item3a

Gunnar Ståhl var Svenska Rosensällskapets ordförande åren 1993-2000. Gunnar Ståhl gick bort sommaren 2010 och hans artiklar om rosor har publicerats i Nyponet under flera år.

Bild2

Det var den första resan med rosvänner i det nybildade Svenska Rosensällskapet. Färden gick 1988 till södra England i en minibuss med Ingemar Fägerlind som reseledare. Det var kort före midsommar och vi var 18 rosentusiaster i bussen. Trädgårdar var inbokade i förväg och vi möttes på flera ställen av ägaren eller rosariets trädgårdsmästare. Så var det vid Mannington Hall. Men först var det en vaktmästare som ytterst vänligt svarade på frågan om var ”the Teahouse” låg och visade vägen dit. Vi var litet tidiga på plats och hann med en kopp. Någon halvtimme senare tog den vänliga ”vaktmästaren” emot oss – men nu visade han sig vara slottets ägare och greve Mannington himself. Icke en rörelse på hans ögonbryn, endast ett ytterst vänligt mottagande, men någon av oss rodnade kanske. Han presenterade en av sina medarbetare som på engelskbrytande göteborgska hälsade oss välkomna. Hon hade arbetat på Botaniska i Göteborg! En ensamväxande marktäckande rosavit ros fångade omedelbart min och andras uppmärksamhet: Rosa sancta.

Den hade jag bara läst om, den heliga rosenmyten eller historien om rosen som påträffats i en egyptisk gravkammare och därför också ibland kallades ’Mumierosen’.

Vetenskapligt namn är Rosa x richardii och den nämns som en arthybrid. LarsÅke Gustavsson har hämtat uppgift i litteraturen att den kan vara en hybrid av Rosa gallica och Rosa phoenicia. Han har en bild i sin bok (del 1) av ett belägg från en utgrävning i Egypten. Belägget finns i Kew Gardens och betecknas just som Rosa sancta. LarsÅkes uppgifter kan tolkas så att den Rosa sancta, som i våra dagar finns till försäljning har sitt ursprung från Etiopien. En spännande bakgrund med andra ord! När min hustru Gunilla och jag anlade vår rosträdgård i södra Dalarna, bedömd zon 5, fanns Rosa sancta bland de cirka 50 rosor vi först valde ut. Jag skriver namnet på detta sätt eftersom det är det vanligaste i handeln. Vår plantering av rosen gjordes innan det egentligen fanns några böcker med råd om rosor. Våra två exemplar hamnade därför i en rabatt tillsammans med gallicor. Helt fel!! Rosa sancta bredde ut sig i rabatten och visade på allt sätt att den ville vara för sig själv, en riktig solitär med andra ord.

Så nu har den sedan många år en egen del på sommarängen, där den får visa sig från sin allra bästa sida. Om man ska jämföra med någon annan växt som beter sig på samma sätt så är det smultron. Som smultronplantor skickar ut sina revor sänder Rosa sancta ut sina grenar. Det är bara att gräva utåt så lägger sig grenarna med någon del i jorden och kan ge nya rötter och hävda nytt territorium. Du själv bestämmer hur mycket den ska få breda ut sig!

Rosa sancta i Rosendals rosarium på Djurgården i Stockholm är en relativt hög, rund buske. Samma uppträdande kan ses på bild från Danmark i LarsÅkes rosbok. Men i Gubbo i Smedjebacken är Rosa sancta en riktig marktäckare, omkring 60 cm hög och den döljer marken under sig. Den är som en rosa snödriva under sin rikliga blomning i juni/juli. Vår driva har dimensionerna 2 x 4 m och är överfylld av enkla, underbart sköna rosa och rosavita blommor, kanske tusentals under blomningen. Genom buskens låga höjd får vi en magnifik kontrastverkan till ängens blommor vid samma tid, den violettaktigt blå ängsklockan (Dalarnas landskapsblomma), liten blåklocka och den elfenbensvita buskmåran. Blomsterängen slår jag – med lie förstås – men inte förrän i slutet av juli. Kombinationen av vilda blommor och rosor är gudomlig och får inte störas! Blått, rosa och elfenbensvitt är en skön färgkombination. Kortklippt gräsmatta omkring rosbusken är inget för mig, men är vackert också. Grönt och rosa passar bra tillsammans.

Några tankar om rosens namn, Rosa sancta, den heliga rosen. Berättelser om rosor pekar ut röda rosor som syndiga, kanske ett arv från romartiden, medan vita förknippas med oskuld och med jungfru Maria. Rosor kan tydligen förknippas med vad som helst! Traditionen sä ger att rosor kom till Sverige med klosterkulturen. Det är en tradition som omfattar både vita och röda rosor. ’Gudhemsrosen’ som är vit och enkel har fått sitt namn efter nunneklostret Gudhem. Röda rosor omtalas i Vadstena och används för att symbolisera blod och kärlek och med flitigt bruk i konst och utsmyckning. Rosen fick också symbolisera Birgitta när hon helgonförklarades 1391.

LarsÅke anger härdighet för Rosa sancta till och med zon 5, vid tiden för hans rosbok knappast en väl underbyggd uppgift utan snarare en bra gissning grundad på några få uppgifter. Han reserverar sig för att hans zonangivelser avser goda växtbetingelser upp till angiven zon och att variationer kan förekomma. År 2008 efter 15 års erfarenhet av Rosa sancta och med fina exemplar studerade i Finland och på Island tror jag dock att rosen utan vidare kan anges som mycket bra i zon 5 och säkert kan prövas i högre zoner med framgång.

Rosa sancta (Rosa x richardii [1922/1848]) är en enkelblommande ros, i varmare klimat först ljust rosa, senare nästan vit. Avvikande färg har noterats i kyligare klimat, först mellanrosa, senare mycket ljust rosa. Stort gult ståndarparti, blad vackert (mörkt) gröna. Hela busken blir som en stor kudde med rosa/vita blommor under sin blomningstid med omfattande blomning från midsommar till mitten av juli i södra Dalarna, tidigare söderut. Lättodlad, väl härdig till åtminstone zon 5.

Rosa sancta – en underbart skön ros som kräver sin plats – men som också hedrar sin plats. Mestadels frisk och med få skador under senvinter/ vår. Kräver nästan ingen skötsel – eller i varje fall får den ingen av oss, utom att torkade grenar klipps i maj och att ogräs som stör skönheten tas bort. En ros att varmt rekommendera.

Gunnar Ståhl bland rosor'

Foto: Thomas Fahlander

item2
Bild3
gunnarstahlfoto