Detta är en artikel hämtad ur Rosensällskapet i Skånes medlemstidning "Nyponet" nr 1 2004 © Författaren

item3a
item3a

Kerstin Mannergren Ågren har varit aktiv medlem i Rosensällskapet i Skåne sedan januari 1993 och har skrivit artiklar och recensioner i Nyponet sedan 1995. Kerstin har varit ordförande under åren 2002 – 2009 och ingår f n i Nyponets redaktionsråd.

I döda rosenodlares sällskap
The Reverend Joseph Pemberton
– skapare av myskroshybrider

© Kerstin Mannergren Ågren

EN AV TJUSNINGARNA MED ATT odla gammaldags rosor är kontakten med det förflutna.
En likadan fulländad knopp som jag nu håller i min hand kunde beundras också av de gamla romarna, den doft som jag nu inandas kanske insöps av den skotske tronpretendenten, det sirliga bladverket i min nyplockade bukett har avbildats av Redouté.

I årtusen har trädgårdsmästare vårdat sina rosor, vattnat dem, gödslat dem, beskurit dem. De har sett dem gå i vinterdvala och de har glatts när skotten spirat gröna om våren. På sommaren har de skördat buskarna på dess rikedom allt efter seden under den epok de levat eller den plats på jorden de bebott. Deras skyddslingar har gett upphov till lyxkonsumtion men också till apotekarens rosenoljor och läkemedel.

Inte många av dessa rosodlares namn och bakgrund är kända.Det är först på det tidiga 1800-talet som ansiktena bakom rosorna träder fram. En ganska anonym rosodlare som förtjänar mer uppmärksamhet är Joseph Pemberton, som i England mot slutet av 1800-talet förenade prästkallet med kommersiellt rosodlande.Det är denne man som vi har att tacka för de härliga myskroshybriderna.

Att ta del av Joseph Pembertons tidiga liv är att få insikt i en svunnen engelsk välbärgad miljö, ute på landet i Essex. Fadern var en ivrig rosodlare och unge Joseph fick tidigt en egen täppa med bl a tre stamrosor. Trädgårdsmästaren var expert på att förse familjemedlemmarna med rosbuketter och knapphålsdekorationer i den tidens stil. Den viktorianska handbuketten hade gärna en förhöjd mitt och koncentriska ringar av rosor av olika slag, ibland uppblandade med trädgårdsnejlikor och med en avslutande kant av doftande pelargonieblad. Det berättas att när Joseph på höstarna begav sig till sin privatskola, så hade han alltid med sig ett exemplar av ’Souvenir de la Malmaison’ i en tennask. Där bevarades rosen och rosdoften länge och framkallade minnet av den gångna sommaren.

Med en sådan bakgrund är det lätt att förstå att han redan som 21-åring började att delta i utställningar av rosor. The National Rose Society hade grundats 1876 och Pemberton blev genast medlem. Redan påföljande år, vid sällskapets första stora utställning, vann Pemberton andra pris. Han och hans syster Florence ställde därefter ofta ut sina finaste exemplar och vann många priser. Men samtidigt studerade han till präst och prästvigdes 1880. Det förefaller som om det förr i världen i England var möjligt att förena det kyrkliga ämbetet med naturvetenskapliga – eller för den delen – litterära intressen. Det finns det många exempel på. Inte desto mindre lämnar Pemberton så småningom sitt prästyrke – fast inte förrän 1918 – och koncentrerar sig på att odla rosor i kommersiell skala.

1908 ger han ut boken Roses, their History, Develop-ment and Cultivation. Nu börjar han också på allvar att förädla egna rosor och så blir han ordförande i National Rose Society. Varje år odlar han mellan fem och tio tusen rosor under glas och introducerar tre eller fyra nya sorter årligen. Bland de första han fick fram – år 1913 –är ’Moonlight’ och ’Danaë’. Då kostade de 7s.6d. per styck, vilket faktiskt var en ganska ansenlig summa på den tiden. En av föräldrarna till de båda är ’Trier’, en ros som Pemberton fann stort behag i. ’Trier’, som i sin tur tros vara en självsådd fröplanta av ’Aglaia’, korsade Pemberton med en rad rosor. De har fått benämningen myskroshybrider. Bland dessa kanske de mest kända i Sverige är ’Pax’, ’Penelope’ och ’Cornelia’. Just ’Pax’ (fred) kom till strax efter första världskrigets slut och man påminns om hur ’Peace’ också lanserades under detta namn år 1945. Pembertons myskhybrider kännetecknas av stark växt, rik blomning, stora klasar av små blommor, väldoft samt färger i vitt, crème, aprikos och rosa.

När Pemberton dog 1926 fortsatte systern Florence hans verk och därför tillhör också ’Felicia’, som kom ut på marknaden 1928, hans rosstall. Även några andra rosor tros vara framtagna av Pemberton, även om de inte introducerades förrän efter hans död och då av J.A. Bentall. Dit hör ’The Fairy’, ’Buff Beauty’ och ’Bal-lerina’. Bentall var en av Pembertons trädgårdsmästare.

Det verkar i dag som om myskroshybriderna börjar bli mer eftersökta än tidigare. Det är både de och the Rev. J. Pemberton väl värda.

Källa: McKane, Anna, The Reverend Joseph Pemberton and his Roses

Hortus No 26, Summer 1993

Bild5
Bild4