Detta är en artikel hämtad ur Rosensällskapet i Skånes medlemstidning "Nyponet" nr 4 2007 © Författaren

item3a
item3a

Monica Bäckström, medlem i Rosensällskapet i Skåne sedan starten 1993,
Ordf.
under åren 1995-2002.
Redaktör för "Nyponet" 1995-2010

Evighetsrosornas hybrider – Hybrid Perpetual Text & foto: Monica Bäckström

Remontantrosor säger vi här hemma men i andra länder hittar man dessa rosor under gruppen ”Hybrid Perpetual”. Där ingår ett stort antal utomordentligt vackra men kräsna rosor. I min förra trädgård i Degeberga hade jag ‘Magna Charta’, ‘Mrs John Laing’ och ‘Reine des Violettes’. Alla tre startade på försommaren med de vackraste blommor, men hur jag än pysslade om dem så tog svartfläckssjukan och mjöldaggen över. I slutet av säsongen bestämde jag mig alltid för att gräva upp och slänga dem. Men det blev aldrig av och varje sommar upprepades samma procedur.

Remontantrosor anses vara så svåra att den engelske rosodlaren Jack Harkness skriver att endast specialister borde odla dessa rosor med undantag av ‘Frau Karl Druschki ´ eller ‘Snow Queen’ som den också heter. ‘Snow Queen’ är kanske ett mer passande namn eftersom rosen, som introducerades år 1901, länge var den renaste vita rosen. Tyvärr saknar just den rosen doft, medan övriga remontantrosor har medelstark eller mycket stark rosdoft.

Remontantgruppens rosor presenterades i mitten av 1800-talet, men man vet inte exakt vilka rosor som användes till förädling. Bourbonrosor, portlandsrosor och kinarosor ingick i förädlingsarbetet. Totalt hade i slutet av förra seklet minst 4000 (ibland uppges siffran 2-3000) remontantrosor introducerats. Dessa rosor blev omåttligt populära och var de mest uppskattade rosorna under 1800-talets andra hälft. Rosenodlare tävlade om att få fram de största och vackraste blommorna. Det var nämligen så att man hade utställningar, där i huvudsak blommans storlek och skönhet bedömdes. Hur rosen såg ut i sitt övriga växtsätt var inte så betydelsefullt. Det intressanta med rosgruppen var att den kunde remontera, blomma om. En annan fördel, till skillnad från tidigare rosor, var att rosorna kunde blomma i dagar utan att vissna. Detta gjorde dem än mer intressanta att ställa ut på rosentävlingar. Idag återstår mindre än 200 sorter som finns att tillgå i handeln i hela världen.

Det var en remontantros, korsad med en teros, som gav upp upphov till den första tehybriden ’La France’. Året var 1867 och början på de moderna rosornas tillkomst.

I våra plantskolor här i Sverige finns inte så många remontantrosor att välja mellan med undantag av Cedergrens Plantskola på Råå/Helsingborg och Flora Linnea i Helsingborg, som kan erbjuda ett drygt 20-tal rosor. Och om du reser över till Danmark så har Rosenplanteskolen i Løve ungefär samma antal. I rosenhäftet ”Historiske Roser fra Løve” (1988) finns 65 olika remontanter beskrivna – de går kanske att beställa?

Remontantrosorna blir cirka 120 cm höga buskar och har en stark rosdoft. De finns i färger från renaste vitt över till rosa, rött och t.o.m violett. Några kan användas som klätterrosor.

I min trädgård i Arlöv har jag idag endast två remontantrosor, omslagsrosen, ‘Eugène Fürst’ (1875), som visat sig vara mycket lättare att odla än mina tidigare erfarenheter samt den omdiskuterade ‘Souvenir d’Alphonse Lavallée (1884) med mörkt, karminröda purpurtoner, som hos mig växer som en klätterros. ‘Eugène Fürst’ är kanske inte ett så vackert namn på en så vacker ros. Det var heller inte lätt att hitta vem rosen är döpt efter. Eugène Fürst var en tysk hortonom som är mest känd för att ha tagit fram olika fruktsorter läser jag i ”The American Rose Society Encyklopedia of Roses”.

Om man vill odla remontantrosor så är beskärningen av allra högsta vikt. Den rikligaste blomningen är på två år gamla grenar. Sidoskotten på dessa klipps av så att endast tre ögon blir kvar. Långa raka fjolårsskott nerifrån skall klippas av till 60 cm. Ett annat sätt är att binda ner, ”peg down”, de långa skotten mot marken. Då kommer det att växa upp skott ur ”ögonen” som alla ger blommor. Väljer du att spara skotten behöver rosen stor plats för att komma till sin rätt med de utbredda blommande grenarna. Se nedan hur du utför ”pegging down”.

Överblommade rosor klipps av tillsammans med de tre översta bladen. På samma sätt kan rosen beskäras både två och tre gånger om sommaren är fin. Ett absolut måste är att ge rosen näring i många små portioner under hela säsongen och att vattna så att den inte torkar ur. Då kan en remontantros blomma med stora mängder av blommar under hela säsongen. Sammanfattningsvis kan man säga att remontantrosor är mycket vackra gammaldags rosor, som behöver mycket näringsrik jord, gödsling, vattning och omsorgsfull beskärning. Har du tid att lägga ner en hel del arbete och har en varm och solig plats, så tveka inte att skapa en egen remontantrabatt i din trädgård.

När vårt rosensällskap gjorde sin årliga rosresa år 2007 besökte vi bl a Sangerhausen. Där fotograferade jag de flesta av parkens remontantrosor. I min kamera kan jag tala in rosens namn när jag tar bilden. Det är många vackra bilder, men tyvärr är namnen så krångliga att jag fick svårt att förstå vad jag säger och inte var det lättare att hitta dem i min roslitteratur. Visserligen finns det en bra ställe på nätet ”HelpMeFind.com/ Roses” där jag har letat och funnit namn på några av mina bilder. Bilderna här i artikeln visar lite ovanliga sorters remontantrosor.

”Pegging down”

Många av de gammeldags rosorna har kraftig tillväxt med starka grenar, där blommorna ofta kommer i toppen av busken. För att få busken att blomma på hela grenarna böjer du dem i en båge mot marken och fäster dem med små bågar, pinnar eller vad du har. På samma sätt binder upp klätterrosor på vägg d.v.s i solfjäderform. Men här skall grenarna också läggas i en cirkel som ekrarna på ett cykelhjul. På så sätt tvingar du ”ögonen” på grenarna att börja växa och knoppar kommer vid varje ”öga”.

”Pegging down” av rosor är ett sätt att forma rosbuskar med långa grenar så att de blommar rikligare. Om man inte vill böja så kraftigt ned mot marken, kan det vara vackert att försöka få dem i en mjuk båge genom att fästa ett snöre eller liknande och bara dra ner grenarna något. Fäst sedan snöret med något lämpligt i marken. Man bör kanske vara två personer och hjälpas åt med böjningen så att grenarna inte bryts. Handskar rekommenderas!

monicavinjettbild
Bild4
Juldessert - saffrans- och rosenglass