Detta är en artikel hämtad ur Rosensällskapet i Skånes medlemstidning "Nyponet" nr 1 2007 © Författaren

item3a
item3a

Monica Bäckström, medlem i Rosensällskapet i Skåne sedan starten 1993,
O
rdf. under åren 1995-2002.
Redaktör för "Nyponet" 1995-2010

’Félicité Parmentier’
– okänt ursprung – före 1834 eller tidigare

© Monica Bäckström

En av mina vackraste rosor i Breinge, den trädgård jag just lämnat till nya ägare, är ’Félicité Parmentier’. Det är en underbar, blekrosa skönhet med gula knoppar, en albaros. Men kan det vara sant, gula knoppar? Ja, det är sant, men så fort den bulliga, tätt packade knoppen öppnar sig försvinner färgen. Det är bara de allra tunnaste yttre kronbladen som har en ljusgulgrön ton. Trots att knopparna är så hårt bundna ruttnar de inte vid regn som en del andra rosknoppar gör som t ex hos albarosen ’Minette’.

Skaparen av denna ros hette Louis Joseph Ghislain Parmentier (1782-1847). Lyckan han kände inför denna ros gav nog idén till namnet Félicité ( lycka). Det är inte känt så mycket om rosens bakgrund men det finns lite olika uppgifter i roslitteraturen. Monsieur Parmentier, som var fransman, verkade i Enghien, en stad i Belgien strax söder om Bryssel. I hans trädgård fanns en stor mängd olika sorters rosor. Efter hans död fann man en katalog med 855 sorter, som han skapat, av vilka de flesta aldrig lämnade hans trädgård. Det är troligt att andra personer introducerade Parmentiers rosor som sina egna.

Han måste ha varit en av de allra största rossamlarna i Europa vid den tiden. Det finns nämligen uppgifter om att han har haft minst 3 000 sorter i sin trädgård. Många krig har dragit fram över just denna del av Europa. Idag finns det inga rosor kvar, endast ett minnesmonument, som restes år 2000, i Enghiens stadspark. Guy Parmentier, en sentida släkting, står bakom dessa uppgifter. I roslitteraturen står det nästan ingenting om denna mystiska rosodlare.

Men hans rosor lever vidare. Nyponets vinternummer har valt rosen ’Félicité Parmentier’ som omslagsbild eftersom den är så vacker. Blommorna är helt cirkelrunda och de ljusrosa kronbladen sitter tätt packade och böjda utåt. I mitten kan man skymta ett grönt öga. Så småningom bleknar blomman och blir mot slutet av sin blomningstid nästan helt vit. I Peter Beales bok Classic Roses skriver författaren att rosen har samma färg som kokosglass! Han föreslår också att plantera rosen som en friväxande häck. och nästan lika bred. Men tänk på att den absolut behöver plats att bre ut sig eftersom grenarna blir nedtyngda av alla blommor som sitter i klasar upp till tio stycken.

Jag lät min ros växa i en ställning med fyra ben och band upp den i en pelarform. På så sätt kom blommorna till sin rätt. Men det måste vara otroligt vackert i juli med en blommande Félicité Parmentierhäck. Bladverket går mer i gulgrönt än hos andra albarosor och rosen har damascenablod i sina gener. Liksom alla albarosor har ’Félicité Parmentier’ mycket små krav på näring och klarar att stå i halvskugga.

Hur är det då med doft och blomningstid? Doften är ljuvlig och rosen är en av de gammaldags rosorna som blommar allra längst. Den är också mycket frisk och lättodlad. Louis Parmentier har också tagit fram en gallicaros som heter ’Belle Isis’.

På bilder är dessa två rosor mycket lika varandra med mycket ljust rosa, tätt packade kronblad och ett grönt öga. Också denna ros har okända föräldrar, men eftersom det är en gallica blir den inte så hög utan ca 70 cm. ’Belle Isis’ är den ena av de två rosor som David Austin använde när han skapade sin första engelska ros ’Constance Spry’, den andra var den moderna floribundarosen ’Dainty Maid’. Alla dessa tre rosor är vackra på sitt sätt. Men vår omslagsros kan göra dem rangen stridig.

monicavinjettbild

Monica Bäckström - Nyponets redaktör

item2
Bild7
Bild6