Detta är en artikel hämtad ur Rosensällskapet i Skånes medlemstidning "Nyponet" nr 1 2010 © Författaren

item3
item3

Monica Bäckström, medlem i Rosensällskapet i Skåne sedan starten 1993. Ordf. under åren 1995-2002. Redaktör för 'Nyponet' 1995-2010. Hedersmedlem 2013.

PICT70461

’Phyllis Bide’ –en intressant bekantskap

Text och foto Monica Bäckström

För många år sedan fick Else Olsson och Rolf Ginstmark syn på en spännande ros i Roseraie du Parc de Bagatelle i Frankrike. 
En hel vägg med en strålande vacker ros, symmetriskt beskuren på ett mycket intres­sant sätt. Det var rosen ‘Phyllis Bide’ som sedan kom att ingå i rosenplantskolan Roskrafts sortiment efter att både Else och Rolf utro­pat ”den rosen måste vi ha”! 

‘Phyllis Bide’ är producerad hos S.Bide & Sons, Ltd, UK 1923 och finns än idag att få hos Roskraft. Rosenplanteskolen i Løve och Knud Pedersens Planteskole i Danmark har också rosen i sitt sortiment.

Många år senare, omkring år 2008, kom rosen i min ägo. Eftersom den kommer från Ros­kraft växer den på egen rot. Men för säkerhets skull plan­terade jag den i jor­den inne i vårt kallväxthus. Det är nämligen så, att där står redan den bedårande rosen ‘Perle d’Or’ från 1884, som jag skrivit och berömt i tidigare artiklar i Nyponet.

Det som var speciellt intressant med min nya ros var att dess ena förälder var just ‘Per­le d’Or’ och den andra skulle vara ‘Gloire de Dijon’. Jag blev oerhört spänd på hur en korsning mellan dessa två rosor skulle kunna se ut.

Första året kom det bara långa nya skott och grenar och till sist några svaga blom­mor som faktiskt inte var så imponerande. I våras hade det däremot kommit mängder av knoppar. Rosen fortsatte att kasta ut nya skott och grenar och var nu närmare två meter hög och började bli för stor för växthuset. Men så upptäckte jag att den var fullständigt täckt av bladlöss och kampen började. Jag vattensprutade, doppade mjuka grenar i en skål med såpvatten och duschade hela rosen med såpvatten. Dag efter dag fortsätter detta, men bladlössen kom bara på nytt hela tiden. Jag började bli orolig för mina andra växter, men hittills hade det bara varit ‘Phyllis Bide’ som fallit odjuren på läppen.

En dag i början av april hade jag fått nog och grävde upp rosen, för att slänga den på komposten. På vägen passerade jag vår stora damm med Koi och andra fiskar. 

– Kanske de tycker om bladlöss? Jag kastar helt resolut hela rosen i dammen. Nästa dag finns inte en lus kvar men rosen ser faktiskt fin ut. – Kanske skall jag sätta den i en kruka? Sagt och gjort, en stor kruka får det bli med en ställning i mitten, som kan hantera de böj­liga, mjuka grenarna. Jag ställer krukan ute vid ett skyddat hörn av vår vinterträdgård. 

– Beskära rosen? Ja, det borde jag ju ha gjort förstås, men det blev inte av. Nästa dag såg den precis lika dan ut som dagen innan, d v s inga hängande nya skott, alla knoppar kvar, inga gula blad och så har det fortsatt. Denna stora ros klarade att flyttas från jor­den i växthuset till en kruka och behålla alla blad och knoppar.

Blommorna började slå ut redan i början av maj. 

Det är också säkert att ena föräldern är ‘Perle d’Or’, de har nämligen mycket gemensamt i blommornas utseende, men däremot är det tveksamt om ‘Gloire de Dijon’ har varit med i korsningen. I Graham Thomas bok ”Rose Book” står också att antalet kromosomer utesluter denna korsning. Men det hade varit spännande med en sådan variant tycker jag.

I boken Botanica’s Roses står att en annan möjlighet är att den andra föräldern kan vara rosen ‘William Allen Richardson’ en sport av den gula kinarosen ‘Rêve d’Or’.

‘Phyllis Bide’ motsvarar helt Elses och Rolfs förtjusning när de såg henne först i rosariet i Frankrike. Rosen har nu blommat kon­tinuerligt med de allra sötaste blomklasar i mängder. I början med ett överflöd av blommor, som sedan följts av nya blommor hela tiden i mer sparsam takt. När blom­morna slår ut har de starka färger såsom guld, orange, aprikos och rött men snart skiftar blommorna till ljusaste cremefärg, ofta med små ceriseröda stänk på. När blommorna öppnar sig är de halvdubbla med bakåtrullade kronblad och färgen över­går snabbt till vitt. Detta sker alltför fort (i mitt tycke) om det är varmt och soligt. Rosen behåller alltså sina färger längre i kallare väder således senare på hösten eller under svalare somrar än vi haft i år. Blom­morna torkar på grenarna och liknar tunna beigefärgade pappersblommor, som sitter kvar länge på ett kanske lite ovårdat sätt. Så klipp därför gärna av dem om du har tid och ork. Blommorna är ca 3 cm i diameter, grenarna skiftar färg och bladen är små och smala. Växtsättet är som hos rambler, d v s långa mjuka grenar och i detta fall nästan utan taggar. ’Phyllis Bide’ räknas som en klättrande polyantharos och det är nog klart att den hör till multifloragruppen. Rosen klarar också halvskugga och har en svag söt doft. Dessutom är det en mycket frisk ros.

När rosen introducerades 1924 var det ovanligt med en klätterros som blommade kontinuerligt men också rikligt från tidig vår och till sen höst. 

Det är faktiskt inte alla som uppskattar ro­sen som jag gör. I American Rose Annual, 1927 beskrivs rosen 

så här: ”en överskattad ros som tar upp plats för andra bra rosor”.

Men den beskrivs också som ”en charmig liten ständigblommande ros, speciellt vacker på morgonen på grund av sin förtjusande uppsyn”. Jag tycker nog att ‘Phylllis Bide’ är vacker hela dagen.

Rosen fick guldmedalj 1924 av National Rose Society och så sent som 1993 ”Award of Garden Merit” 

'Phyllis Bide' planterad i kruka